Apans Anatomi

Jag försöker förstå den nuvarande situationen utifrån de kapitalistiska politiska tänkarnas synvinkel. Utifrån deras känsla av kris när de förlorar tillgången till billig energi, billig arbetskraft, och samma sak med mat och råvaror. Jag tror att de kapitalistiska tänkarna i USA ser det på samma sätt som Putin, att peak oil och grön omställning innebär slutet för dem. Att “vi måste säkra vår plats i världssystemet.” Efter invasionen av Ukraina har den synen spritt sig överallt.

Tyvärr tolkas kriget i Ukraina utifrån geopolitiska läger, som att “Ryssland står emot NATO-imperialismen”, eller tvärtom. Vilket ni förstås märker av tydligt i Sverige. En utbredd tolkning är att det finns en global demokratisk tendens och en civiliserad världsordning, som visserligen är kapitalistisk men åtminstone medger vissa friheter, medan Putin står för en sorts fascism eller protofascism. Det måste vi bryta med, för om målsättningen är emancipatorisk politik så är det slut med oss då. Jag tänker att om vänstern mådde dåligt förut så har den avlidit nu. På subjektiv nivå har den massakrerats, i Tyskland, i Sverige…

Det krigiska och militaristiska gensvaret från EU på den ryska invasionen av Ukraina har förstört allt hopp om en reformistisk inriktning på den massiva finansiella och skattemässiga satsning som EU-planerna innebär. Dessförinnan såg vi också en process där federalisering av skattepolitik, ekonomi, försvar och diplomati – vilket inte ändrar hur makten över finanser och företag är fördelad utan bara handlar om samordning genom kommissionen – stötte på centrifugala och uppslitande krafter som utlöstes av den levnadsomkostnadskris som väntar efter de amerikanska och europeiska centralbankernas räntehöjningar. Vi måste förstå inrättandet av krigsregimen som en attack från oligarkierna. Den syftar till att göra slut på varje chans till socialistisk inriktning på återhämtningen efter pandemin eller klimatomställningen.

Vad händer med våra samhällen när krigshot och försvarssatsningar allt mer kommer att prägla dem? Med Viktor från Brand tar detta avsnitt sig an kapitalismens och nyliberalismens relation till kriget. Vad finns det för möjlighet för en ny internationalism och fredsrörelse när den globala krigsregimen bereder ut sig och underordnar hela vår tillvaro. Kan vi alla bli desertörer?

How did young people foresee what their elders are only now realising?

Part of the answer lies in inhabiting very different media ecosystems. Millennials and Gen Z have long bypassed mainstream news media, who they dismiss as archaic gatekeepers, that rather than speaking truth to power, are instead servile to power, serving more as stenographers than journalists. And they have a point. On Gaza, US mainstream news media have largely failed their audiences, uncritically amplifying Israeli governmental or military narratives while simultaneously diminishing Palestinian civilian suffering.

Polls suggest an increasing number of young Americans are siding with Palestinians and growing critical of Israel.

Successive US administrations across the political divide have backed Israel since it was created in 1948.

But polls suggest that public support for Israel in the United States now appears to be waning, especially among young people.

En våg av studentprotester mot Israels folkmord i Gaza har under våren svept över världen. I mitten av maj sattes tältläger upp utanför flera svenska universitet. Apans anatomi besöker Gaza Solidarity Encampment på Kungliga Tekniska Högskolan för att prata med Ronya och Ellen om lärdomar från studenternas globala intifada, dagarna innan lägret stormas. Varför vägrar svenska universitet bryta sina samarbeten med Israeliska lärosäten? Vilken roll spelade Palestinarörelsen i EU-valet?

Israel är en apartheidstat, vilket genomsyrar hela det israeliska samhället. Julia Willén, forskare som i sin avhandling berör frågor om apartheid och bosättarkolonialism, ger oss här en mycket detaljerad genomgång av apartheidens juridiska och politiska struktur. Det här är en lång och juridisk text, men väl värd att läsa igenom, då den är sprängfylld med information som eliminerar alla eventuella fantasier om att Israel skulle vara en demokrati.

Bland annat samarbetar svenska universitet med Hebrew University i Jerusalem, som har campus på ockuperad palestinsk mark i östra Jerusalem, och med Technion, ett forskningsinstitut som bland annat utvecklar flygvapenteknologi. Svensk forskning har bidragit till program med militär anknytning, däribland Elbit Systems, ett israeliskt militärteknik- och vapenföretag, israelisk polis, säkerhetsindustri och försvarsmakt.

Att studenterna kräver att universiteten skall kartlägga och avbryta sina samarbetsavtal på institutionell nivå är i ljuset av detta lika självklart som det är förvånande att protesterna skall behövas. De svenska lärosätenas samarbete med israeliska universitet står i direkt konflikt med universitetens grundläggande uppdrag.

Nämn inte Palestina. Universiteten ska inte bedriva utrikespolitik. Detta uppmanar utbildningsminister Mats Persson Sveriges lärosäten. Samtidigt som han låtit utreda det han kallar cancelkulturen på universiteten. I detta avsnitt gästar Karin Zackari, Julia Willén och Helena Hägglund för att diskutera det palestinska undantaget från yttrandefriheten. Palestinasolidariteten bland akademiker och studenter ställer högerns kulturkrig mot den fria forskningen på sin spets.

Väldigt Aftonbladet-tungt länkade i senaste avsnittet.

När den amerikanska filosofen och litteraturprofessorn Judith Butler nu utkommer med ”Who’s afraid of gender?” ser hen ut över en värld som förändrats enormt, till det sämre, sedan den inflytelserika ”Gender trouble” utkom 1990. Det sveper en konservativ våg över oss alla, stundom fascistisk, stundom med dogmatiskt religiösa förtecken. Kön och genus, kampen för kvinnors, fattigas, hbtq-personers rättigheter möter ett motstånd som är välorganiserat och samtidigt spretigt – vad förenar egentligen den transkritiska feminismen med Vatikanen, Putins Ryssland och evangelikansk amerikansk höger?

AI-sammafattning:

• Judith Butler utger boken ”Who’s afraid of gender?”, vilket är en fortsättning på genusfrågorna sedan hennes verk ”Gender trouble” från 1990.
• Boken behandlar en värld där det råder en konservativ och delvis fascistisk våg mot köns- och genusfrågor, riktad mot kvinnor, fattiga och HBTQ-personers rättigheter.
• Butler tar upp hur kritik mot genusteori ofta är sammanflätad med invandringsmotstånd, exempelvis genom Italiens premiärminister Giorgia Meloni som kopplar genusideologin till invandring.
• Påven Franciskus och andra konservativa krafter ses uttrycka starkt motstånd mot genusteori, vilket de anser underminerar traditionella könroller och familjestrukturer.
• Butler diskuterar också hur genus är något som lärs in och ständigt återskapas genom kulturella och sociala praktiker, inte bara ett fast biologiskt tillstånd.
• I sin analys kritiserar Butler synen på kön som något fast och orubbligt, och belyser komplexiteten i könshormonnivåer och deras variabilitet bland individer.
• Butler tar upp den skeva och högljudda debatten om könstillhörighetslagen i Sverige, där hon ifrågasätter de som kallar sig feminister men som stänger dörren för vad som definierar en kvinna.
• Butler avhandlar också den trans- och genuskritiska feminismen, särskilt i Storbritannien, och bemöter deras argument och farhågor om säkerhet och könstillhörighet.
• Slutligen framhäver Butler att ingen kan äga definitionen av kön och kritiserar det sätt på vilket transpersoners identiteter ofta förnekas eller felaktigt tolkas.

Kulturkriget om familjen handlar inte bara om aborträtten. Det är den heterosexuella familjen Melonis regering vill stärka, att italienska kvinnor föder mer barn för nationen. Det nya barnbidraget ska bara ges till kvinnor som är heltidsarbetande och har två barn. Migrantfamiljer omfattas inte av bidraget. Det första beslut Melonis nya regering tog var att riva upp den garanterade basinkomst som fungerat som en lagstiftad minimilön.

Homosexuella motarbetas att bilda familj, de får inte gifta sig kyrkligt, söka assisterad befruktning eller adoptera barn. Men det är fortfarande möjligt för lesbiska par att insemineras utomlands och sedan få båda mödrarna erkända som föräldrar, vilket registreras på kommunal nivå. Meloni har satt press på att detta erkännande inte ska vara giltigt, vilket lett till rättsprocesser för att avregistera den ickebiologiska modern hos de samkönade föräldraparen. Processerna pågår just nu och utgången är ännu inte given.

AI-sammanfattning:

• Giorgia Meloni, Italiens första kvinnliga premiärminister, prioriterar kampen mot "genusideologin".
• Hennes regeringspolitik grundar sig på katolska kyrkan, nationalkonservatism och den heterosexuella kärnfamiljen, vilket är en återspegling av Mussolinis gamla devis.
• Meloni framhäver hotet från feminister, HBTQ-rörelsen och transaktivister mot det italienska fosterlandet.
• Hon föreslår en allians mellan katolska kyrkan och nationalkonservatism för att bekämpa minoriteters rättigheter och motverka ett påstått folkutbyte.
• Italiens ekonomi har stagnerat i femton år och unga, speciellt kvinnor, är särskilt drabbade av arbetslöshet.
• Familjefrågan har blivit central, och en ny katolsk rörelse har växt fram som försvarar den traditionella familjen och motarbetar genusideologi.
• Italienska feminister kämpade mot kyrkan från 1970-talet om rättigheter som skilsmässa och abort. Den första stora feministdemonstrationen hölls 1975 för fri och gratis abort.
• Rätten till abort blev lag 1978 i Italien, men abortmotståndet fortsätter, och majoriteten av läkare samvetsvägrar.
• Antiabortorganisationer har framgångsrikt ökat sitt inflytande och pressar sjukhus att begränsa aborttillgången.
• Nätverket Non una di meno bildades 2016 och kämpar för aborträtten samt stödjer kvinnor genom olika initiativ.
• Melonis regering prioriterar den heterosexuella familjen och exkluderar migrantfamiljer från vissa bidrag. Homosexuella par motarbetas inom familjebildning.
• Surrogatmoderskap har blivit en kontroversiell fråga, där Meloni vill göra det lika straffbart som pedofili, vilket har splittrat feministiska rörelser.

Agnes Wold får fungera som svenskt exempel här. Hon har länge motsatt sig lagen om förenklat byte av juridiskt kön. Det är naturligtvis något man kan göra helt utan underliggande transfobier eller andra fördomar. Argumentationen hon för i frågan blir dock alltmer konspiratorisk.

Den nya könstillhörighetslagen har dragits i långbänk av riksdagen och med tiden har motståndet ökat. Annika Strandhäll, tidigare socialdemokratisk socialminister som föreslog lagen från första början, har också backat.

Lagförslaget riskerar enligt Wold att ”stöpa om hela samhället”. Män skulle kunna byta personnummer och besöka boenden för våldsutsatta kvinnor. ”Sexualmördare” får tillträde till kvinnoanstalter. Organiserade brottslingar kommer med en handviftning kunna få nya, obelastade personnummer.

Farhågor om hur jämställdhetsstatistik ska kunna samlas in (något SCB i sitt remissvar för övrigt avskriver som ett problem) har omvandlats till farhågor om transpersoner och deras existens över huvud taget. Transinkludering, rätten till vård och förenklat byte av juridiskt kön hotar plötsligt alla kvinnor. Kvinnan som sådan och som begrepp riskerar att försvinna, menar Wold.

AI-sammanfattning:

• Rekordmånga skönhetsingrepp utförs idag; i Storbritannien rapporterar BAAPS en ökning med 102% under 2022.
• Populära ingrepp sprids via sociala medier, inkluderande foxy eye lift, buccal fat removal, Russian lips och ponytail face lift.
• Elon Musk har populariserat användningen av diabetesmedicinen Ozempic för viktnedgång.
• Skönhetsingrepp ses som ett sätt att förstärka könsspecifika drag; kvinnor vill framhäva kvinnlighet och män manlighet.
• Kritik framförs mot Musk för att han ifrågasätter könsbekräftande behandlingar, där vissa pekar på hans egna skönhetsingrepp.
• Jämförelsen mellan cis-personers skönhetsingrepp och transpersoners könsbekräftande vård ses som problematisk p.g.a. de olika erfarenheterna och behoven.
• Bakgrunden präglas av ökande antisemitism, islamofobi, klimatkris och ekonomisk instabilitet.
• Elon Musk har genom köpet av Twitter begränsat forskares tillgång till plattformens data, vilket påverkar studier om desinformation.
• Musk har påstått att hans syfte med köpet var att "rädda mänskligheten" från bland annat klimataktivister och "woke-virus".
• Sedan Musks övertagande av Twitter har rapporter om ökad antisemitism och möjligtvis även andra former av hat ökat.
• Diskussionen kring könstillhörighetslagen i Sverige har blivit alltmer polariserad och problematisk.
• Agnes Wold, en svensk debattör, uttrycker starka farhågor kring konsekvenserna av enklare juridiskt könbyte.
• Wold och andra kritiker fruktar att lagförslaget kommer att undergräva kvinnors säkerhet och förändra samhällets struktur.
• Transpersoner i Sverige upplever en backlash, med kritisk media och anklagelser om pedofili mot Pride-rörelsen.
• Samtidigt fortsätter debatten kring transpersoners rättigheter och existens att vara infekterad av misstro och rädsla.

Högern mobiliserar mot det de kallar genusideologin världen över. Dit klumpar de samman aborträtt, hbtqfrågor, genusstudier, queerteori, minskad nativitet, positiv särbehandling, sexuell frigörelse, transvård och lagstiftningar för jämställdhet. De reproduktiva rättigheterna är under attack i ett konservativt hegemoniskifte. Apans anatomi gästas i detta avsnitt av Lotta Ilona Häyrynen och Myra Åhbeck Öhrman för att prata om varför delar av kvinnorörelsen hamnat i en ohelig tvärfront med antigenusrörelsen i transfrågan.

Men medan högern agerar systematiskt på dessa områden, är motståndet på den progressiva sidan dessvärre mer svagt och oordnat. Ska man till exempel stå emot den moralpanik som enkelt kan skapas runt enstaka organisationer och aktiviteter, behövs en större egen trygghet – i förståelsen av vad civilsamhället är och vad högern håller på med.

AI-sammanfattning:

• Systematiskt angrepp på civilsamhället: Högern i Sverige anklagas för att systematiskt försvaga civilsamhället genom politiska angrepp, exempelvis genom att avsluta avtal med civilsamhällesorganisationer som distribuerar utvecklingsbistånd.
• Försvagat motstånd från den progressiva sidan: Det noteras att motståndet mot dessa åtgärder från progressiva och vänsterorienterade grupper är svagt och oordnat, vilket underminerar deras förmåga att effektivt stå emot dessa förändringar.
• Moralpanik som verktyg: Artikeln belyser hur enkelt skapad moralpanik kan användas för att isolera och attackera enskilda organisationer, vilket kräver en starkare självförsäkran och förståelse från civilsamhällets sida för att motstå dessa attacker.
• Inblandning i normativ och identitetspolitik: Det finns exempel på hur medel tidigare avsatts till vad som beskrivs som normkritiska experiment och identitetspolitiska initiativ, vilket nu kritiseras av högern som ett slöseri med resurser och som ideologiskt tveksamt.
• Civilsamhällets roll i demokratin: Betona civilsamhällets viktiga roll i att främja ett öppet och demokratiskt samhälle, där olika åsikter och verksamheter kan samexistera, vilket är essentiellt för en livaktig demokrati.

Civilsamhället är under attack. Och när civilsamhället försvagas är demokratin under attack. Tidöregeringen håller steg för steg på att försvaga civilsamhällets institutioner, dra in finansieringen och motverka folkrörelseorganisering. Med Anna Ardin från Centrum för civilsamhällesforskning går vi igenom hur angreppet på civilsamhället och folkrörelserna är en del av kulturkrigshögerns jakt på ”aktivister” inom institutionerna.

Avsnittsbeskrivning:

Det är dags för ett nyhetssvepsavsnitt – men det är också dags för podd-debatt om vad ”terror” egentligen betyder – sämre stämning blir det inte i Eld och rörelse.

Även på Piped.

"Lawrence of Arabia" is a historical epic film from 1962 directed by David Lean. It's based on the life of T.E. Lawrence and depicts his experiences in the Arabian Peninsula during World War I. The film is known for its grand scale, stunning desert cinematography, and a strong performance by Peter O'Toole as Lawrence. It explores themes of conflict, identity, and loyalty, while showcasing Lawrence's complex personality and his role in the Arab Revolt against the Ottoman Empire. The movie is celebrated for its dramatic storytelling and sweeping visuals, earning numerous awards, including seven Oscars.

Vad är skillnaden på en motståndsrörelse, irreguljära stridande, terrorister och illegala kombattanter? Apans anatomi återvänder till öknen med Martin från podden Eld och rörelse som gäst. Genom exempel från både historiska konflikter och aktuella biofilmer försöker vi reda ut den väpnade motståndskampens kriterier. Frank Herberts bok Dune hämtade sin inspiration från Lawrence of Ararbia, kan vi i vår tur lära oss något från T H Lawrence gerillamanual?

Artikeln "Överlevandets öken" från Tidningen Brand utforskar hur vår värld blir allt mer obeboelig. Den framhäver problematiken med kapitalismens alienation och diskuterar behovet av radikal vägran och skapandet av motståndsgemenskaper som en motreaktion. Den kritiserar det passiva deltagandet i den digitala övervakningskulturen och uppmuntrar till aktivt motstånd och skapandet av nya, levande gemenskaper som vägrar att anpassa sig till den rådande ordningen.

Ökenavsnittet av Apans Anatomi inleds med ett kort snack om nya Dune-filmen. Finns många kopplingar här till metaforerna som utforskas, ökenspridning och oaser. Länkar här en mer utförlig diskussion om Dune som kan fungera kompletterande.

Kan även ses på YouTube och Piped.

I avsnitt sex av HBO:s "The Last of Us" stöter huvudpersonerna på en kommunistisk by i Wyoming, där byborna delar på ägandet och ansvarar gemensamt för mat, vatten, och el. Detta illustreras genom en dialog där det framkommer att ingen enskild person är ansvarig, utan allt sköts gemensamt och demokratiskt.

Scenen på YouTube och Piped.

Ellie: So are you, like, in charge?

Maria: No one person's in charge. I'm on the council. Democratically elected, serving 300 people, including children. Everyone pitches in. We rotate patrols, food prep, repairs, hunting, harvesting. Everything you see in our town... greenhouses, livestock, all shared.

Tommy [Joel's brother]: Collective ownership.

Joel: So, uh, communism.

Tommy: (Scoffs) Nah. Nah, it ain't like that.

Maria: It is that. Literally. This is a commune. We're communists.

Vincent Bevins diskuterar sin bok "If we burn: The Mass Protest Decade and the Missing Revolution”.

The 2010s saw a new era of mass protest, from Arab Spring uprisings in Tunisia, Egypt and Syria, to Occupy Wall Street, EuroMaidan and Hong Kong’s Umbrella Movement. Many of these movements shared a “horizontalist” or leaderless approach and most of them ended in failure. Vincent Bevins experienced some of these movements up close. In his latest book he tries to explain why the movements of the “New Left” didn’t succeed and what lessons we can learn from them.

Mathias Wåg är även med i podden Stormens utveckling för att diskutera boken: Avsnitt 241: Dagen efter revolutionen (teaser)

Andra intervjuer med Bevins:

• The Realignment: Vincent Bevins: Why a Decade of Protests Failed to Change the World (YouTube | Piped)
• Haymarket Books: Naomi Klein and Vincent Bevins in Conversation (YouTube | Piped)
• The Red Nation: "We Didn't Start the Fire" (YouTube | Piped)

Wåg går igenom två nyutgivna böcker.

• "Populist Moment: The Left After the Great Recession" av Arthur Borriello och Anton Jäger (Annas arkiv)
• "If We Burn: The Mass Protest Decade and the Missing Revolution" av Vincent Bevins (Annas arkiv)

Men när tillfället är över, när makten ska utövas, grips båda varianterna av förlamning. Om gatuprotesternas svaghet är att inte kunna genomdriva krav har populistpartierna i sin tur svårt att genomföra de förhandlingar och kompromisser som krävs för att samla politiska majoriteter. ”Allt eller inget” tenderar i båda fallen att sluta i ett inget.

Så lösningen är att gå tillbaka till den klassiska partiformen? Den slutsatsen blir märklig. Bevins, Borriello och Jäger diagnostiserar ett problem: partiernas och folkrörelsernas långvariga medlemstapp och uppluckring. Det är detta som skapar öppningen för massprotesterna och populismen. Orsaken bakom masspartiernas försvagning spårar de till avindustrialiseringen och massarbetsplatsernas uppstyckning globalt.

Detta avsnitt diskuterar den ökande spridningen av öknar, både bokstavligt och metaforiskt, i olika aspekter av vårt samhälle - ekologiskt, socialt, mentalt och politiskt. Björn Nordh från Autonoma Kärnan reflekterar över sin text "Överlevandets öken" och utforskar hur vi kan navigera och skapa nya former av gemenskaper i en tid präglad av extrem nihilism och global uppvärmning. Diskussionen rör sig kring existensen av oaser inom den kapitalistiska öknen och omfattar referenser till litteratur och filosofi relaterad till ökenmotivet.